Sjukvårdsreform i blåsväder

11 augusti 2009

Nyheter, Utrikes

– Kan vi stoppa sjukvårdsreformen blir det Obamas Waterloo. Vi kan krossa honom.
Orden är den republikanska senatorn Jim DeMints och säger allt om det republikanska partiets syn på behovet av en sjukvård som inte lämnar närmare femtio miljoner medborgare utan sjukförsäkring. För så ser det ut i dagens USA. En medborgare av sex har ingen sjukförsäkring varför minsta olyckshändelse eller sjukdom kan bli en ekonomisk katastrof för den drabbade. Benny Åsman kommenterar varför motståndet mot Barack Obamas föreslagna sjukvårdsreform är så stark.

Barack Obama står inför sin första riktigt tuffa inrikespolitiska strid. I valet lovade han att införa en sjukförsäkring som täcker alla amerikanska medborgare. Hans förslag som nu ligger på kongressens bord gör just det, även om det är svagt på flera punkter. Det blir som sagt tufft för Obama att ro reformen iland. För alla i hans eget demokratiska parti är inte med på noterna. En grupp demokratiska senatorer kallade Blue Dogs sätter sig emot och kräver att mer hänsyn ska tas till kostnaderna för reformen och att småföretagare inte ska drabbas. De republikanska hökarna vädrar morgonluft och en eventuell allians med de blå hundarna.

Först lite bakgrund. Hur ser det nuvarande systemet ut? Det finns ingen allmän sjukförsäkring i ”världens rikaste land”, faktiskt det enda landet i den industrialiserade världen som saknar en allmän sjukförsäkring. De som har turen att sedan länge arbeta i större industrier har en sjukförsäkring som företaget står för, men det systemet har undergrävts i den nyliberala eran. De som har råd håller sig med en privat sjukförsäkring. De absolut fattigaste familjerna utan täckning och utan sparade medel är hänvisade till ett akutsystem under namnet Medicaid. Personer över 65 år täcks av ett system som kallas Medicare.
Medicaid och Medicare infördes 1965 av Lyndon Johnson. Problemet med båda systemen är de extremt höga kostnaderna parat med ytterst dåliga resultat. De höga kostnaderna beror på att Medicare och Medicaid tvingas betala skyhöga avgifter till privata sjukhus och läkemedelsföretag ; de är till och med förbjudna i lag att förhandla med läkemedelsföretagen om priser och avgifter.
Därför slukar sjukvården i USA en större del av BNP än i något annat land, nämligen sjutton procent, utan att det syns i folkhälsan, tvärtom. Hela sjukvården är en profitproducerande industri i första hand. Resultatet för patienten är inte viktigast. I alla sjukhus som gått över från icke-profitprincip till profitstyrning har de administrativa kostnaderna och vinstutdelningen gått upp till 25-30 procent av de totala kostnaderna, medan Medicares administrativa utgifter bara tar 3 procent av dess kostnader. Om den profitdrivna sjukvården gav bättre resultat kunde dess berättigande diskuteras. Men resultatet är det motsatta. Ur alla synpunkter utvecklas folkhälsan till det sämre jämfört med i andra avancerade industriländer.

Vad är det Barack Obama föreslår? Om man ska tro högljudda republikaner vill Obama smygsocialisera landet och att det är individens frihet som står på spel. Men Barack Obamas sjukvårdsreform är långt ifrån någon revolution. Den handlar egentligen bara om att ge de närmare femtio miljoner amerikaner som saknar en sjukförsäkring ett minimum av skydd. För att uppnå det baserar Obama sin reform på tre åtgärder: Han föreslår att staten skapar en frivillig sjukförsäkring som konkurrerar med de existerande privata bolagen. Han vill lagstifta om företagens skyldigheter att bidra till de anställdas trygghet och för att finansiera de ett tusen miljarder dollar som systemet beräknas kosta under de kommande tio åren ska en särskild skatt införas för de familjer som tjänar mer än en miljon dollar om året. Inte mycket att bråka om kan man tycka. Men i USA behövs det inte mycket innan de välbärgade ser rött trots att de njutit av en inkomstutveckling som kan få vilken borgare som helst att svartna av avundsjuka.

Den högsta eliten inom sjukvården har tagit ut enorma pengar ur systemet vilket bland annat förklarar varför kostnaderna är så höga. Delar av kostnaderna för Obamas reform kunde faktiskt täckas av de tiotals miljarder dollar som nu går till löner och bonusar till de hundra bäst betalda cheferna inom sjukvården.
Att det finns pengar att hämta hos de rikaste familjerna i landet behöver ingen tvivla över. Enligt fackförbundens Economic Policy Institute har inkomsten av arbete och kapital utvecklats från 1973 till 2006 på följande sätt : Den rikaste procenten av hushållen har ökat sina realinkomster med 238 procent sedan 1973 och de rikaste fem procenten med 37,1 procent. Nio hushåll av tio har däremot fått nöja sig med 2,1 procents realinkomstökning under perioden. Siffrorna innebär att den rikaste procenten av hushållen numera lägger beslag på hela 22,9 procent av alla inkomster. Deras inkomster växer så snabbt att de ynka procent i skatt som Obama vill belägga dem med inte ens kommer att märkas i deras bankkonton.

Men USA är USA och där skojar man inte med de rikas intressen. Den argsinta oppositionen i kongressen och på Wall Street vill att striden ska ses som en kamp mellan den individuella friheten och den stora stygga staten. Det är troligen bara i USA som problemet kan ställas på det sättet eftersom hela samhällsideologin genomsyras av idén att individen är sin egen lyckas smed och att alla problem som händer en i livet är en privatsak. Det liknar mycket den religiösa idén om att allt du drabbas av är en Guds prövning.
Därför står nu Obama inför sitt livs inrikespolitiska konflikt. Det är mäktiga krafter som satts i rörelse för att skjuta reformen i sank. Obamas tidschema för reformen är redan överkört. Idén var att kongressen skulle rösta ja till reformen innan delegaterna första dagarna i augusti lämnar Washington för fem veckors semester. Så blir det nu säkerligen inte eftersom de konservativa demokraterna i Blue Dogs-gruppen släpar fötterna och vill ha garantier för att budgetunderskotten inte rusar i höjden och att småföretagarna inte drabbas av reformen.

Men oppositionen mot Obamas minst sagt blyga sjukvårdsreform handlar inte om småföretagares framtid eller individens frihet. Det är röda skynken som republikaner och en del demokrater viftar med för att få opinionen på sin sida. Deras oro för att systemet ska kosta för mycket är också en ursäkt. Exempelvis har den federala budgetkommitten visat i siffror att de besparingar som kan göras i dagens dyra och ineffektiva sjukvård mer än väl täcker kostnaderna för ett system som inte längre lämnar 50 miljoner ute i kylan. Deras verkliga motivation handlar om de rikas pengar. Bort med tassarna är deras motto.

, , ,

About Benny Åsman

Gammal utopist som tror en bättre värld är möjlig.

View all posts by Benny Åsman

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.