Pridetema väcker debatt

04 augusti 2009

Nyheter

Årets Stockholm Pride började i veckan, och ska krönas med den
årliga fantastiska paraden på lördag. Årets tema är Hetero; en utmaning av heteronormen. ”Årets tema fokuserar på hur heteronormen praktiskt inverkar på homosexuella, bisexuella och transpersoners vardag, vilka konsekvenser den för med sig och hur den påverkar samhället i stort”, förklarar Pride i sin presentation.

”Heteronormen” låter teoretiskt, kanske lätt akademiskt också. Men den påverkar människors liv på ett högst verkligt sätt. Fördomar och negativa attityder hör till en del av den verklighet som hbt-personer lever med. I Sverige döljer fortfarande många sin sexualitet – trots åratal av, i global jämförelse, liberal lagstiftning och öppen attityd. Och många mår dåligt. Statens Folkhälsoinstitut presenterade under Prides första dag en studie över hbt-ungdomars (16-29 år) psykiska hälsa. Den visar att även om de flesta faktiskt mår bra – vilket utredaren Regina Winzer poängterade under sin presentation – så mår ändå unga homo- och bisexuella personer i snitt sämre än heterosexuella. Framförallt är det unga lesbiska och bisexuella kvinnor som mår dåligt.
Nitton procent av homo- och bisexuella unga kvinnor lider av svår ängslan och ångest, jämfört med sju procent av heterosexuella, medan det inte finns någon statistisk skillnad mellan heterosexuella och homo- och bisexuella unga män. Var fjärde homo- och bisexuell ung kvinna har försökt ta sitt liv, jämfört med åtta procent av heterosexuella. Och så fortsätter det i kategori efter kategori.

Undersökningen visar också att 23 procent av unga homo- och bisexuella män och 20 procent av kvinnorna har utsatts för hot om våld – vilket drabbat sex respektive åtta procent av heterosexuella ungdomar. Så nog spelar samhällets heteronorm in i hbt-personers livskvalité och livschanser.
– Grupptrycket att passa in i givna sociala mönster är stort. Unga homo- och bisexuella upplever ofta påfrestningar när de söker sin identitet. Att inte bli bekräftad i sin sexuella identitet tycks bidra till en negativ hälsoutveckling bland unga vuxna, säger Regina Winzer i ett pressmeddelande.

Regina Winzer drog slutsatsen att vad som behövs för att motverka ohälsan hos unga homo- och bisexuella personer är dels stöd på både individuell och samhällsnivå. Samt att ”motverka heteronormativa strukturer”.
Stefan Ingvarsson beskriver i Aftonbladet hur majoritetssamhället påverkar hbt-personer: ”Precis som alla andra är vi formade av heteronormen och de flesta av oss kompenserar för den skam som bankats i oss sedan barnsben. Skammen över att vara annorlunda.”
Denna skam reproduceras i samhällets alla institutioner, och börjar i barnens. Därför är vi alla skyldiga till att skammen förs vidare, menar han.
”Hbt-rörelsens kamp är så explosiv eftersom den hotar könsrollerna, reglerna för hur en man och en kvinna ska vara. Om en kvinna kan ligga med en kvinna, en man gifta sig med en man, vad händer då med de invanda och trygga föreställningarna om könen?”, menar Aftonbladets Åsa Petersen som bloggar från Pride.

Det är kärnpunkten i vad ”heteronormen” innebär. Och visar hur långt människor är beredda att går för att försvara den och dess värderingar. Vi har sett hur modiga utmanare av heteronormen i före detta Östeuropa behandlas när de försöker hålla Pridedemonstrationer, och i Sverige misshandlas fortfarande människor som vägrar leva efter heterosamhällets oskrivna lagar. Åsa Petersen berättar att supportrar till fotbollsklubbarna AIK och Hammarby argt protesterade när klubbarna beslutat sig för att gå med i Prideparaden.
– Heteronormen är en föreställning om hur man ska vara och leva för att vara ”normal”. Den är kopplad till könsroller och ojämställdhet. Att ifrågasätta heteronormen är att ifrågasätta könsrollerna, och det är ett politiskt ställningstagande, säger Sofia Karlsson, en av grundarna av Feministiskt Initiativ och sajten alltomjamstalldhet.se, till Internationalen.

Hon har precis klivit av Kulturhusets scen, som en av tre paneldeltagare i seminariet Heteronormativa uttryck. Där har hon påpekat att hbt-rörelsen i Sverige har gjort stora framsteg – men främst heteronormativa sådana. Till exempel när äktenskapslagen nyligen ändrades till att inkludera även äktenskap för homosexuella par.
– Vad det egentligen handlar om är att skapa ett samhälle och ett sammanhang där vi alla får leva som vi vill, men vi påverkas alla av heteronormen, sade hon på seminariet.
– Hbt-rörelsen är lite oroväckande tyst och hetero. Jag skulle vilja se en mycket radikalare hbt-rörelse än den svenssonrörelse vi faktiskt är idag.

Panelens övriga deltagare, Alexander Chamberland, bland annat skribent för ETC, och Kai Heino, ordförande i RFSL i Göteborg, menade också att hbt-rörelsen till stor del är heteronormativ. Alltså att den strävar efter acceptans genom att ställa krav som går ut på att få införlivas i majoritetssamhället, inte att utmana de dominerande normerna och koderna. Kai Heino förklarar att RFSL:s ursprungliga uppdrag var just att arbeta för lagligt likaberättigande, vilket man nu i stort sett uppnått.
– Vi har börjat ta små steg för att bli lite radikalare, sade han.
Han funderade högt:
– Vi kanske gjorde oss själva en björntjänst när vi presenterade oss som dem som ville in i det svenska folkhemmet, och inte som dem som ville riva ned det. Vi borde prata mer om ohälsan inom hbt-samhället, våga prata mer om de mörka sidorna.
Professorn Tiina Rosenberg har också kritiserat heteronormen eller, som hon kallar det, ”den heterosexuella hegemonins makt” i en artikel i Aftonbladet. Hon menar att det finns ett dilemma inom hbt-rörelsen, där några kämpar inom systemet, medan andra helt avvisar det, vilket är vad diskussionen ovan handlade om. Tiina Rosenberg skriver att homosexualitet och heterosexualitet är två nödvändiga motpoler, där homosexualiteten behövs för att fastslå heterosexualiteten som norm – och som därmed får utgöra ”en form av social och kulturell dominans”.
Hon problematiserar kampen för acceptans inom systemet, och ger Pride en ordentlig känga för att ha uteslutit AFA ur paraden (något de sponsrande företagen började lobba för 2007). Det är att böja sig, ett Onkel Tom-beteende, insinuerar hon, och säger att tidigare har Pride ”aldrig uteslutit någon som skyddat både paraden och Tantolunden på det sätt som AFA gjort”. ”Men jag förstår att showen måste gå vidare. Det finns ju så oändligt många heterosexuella att sjunga och dansa för. Fascisterna får någon annan ta hand om”, kommenterar hon i Aftonbladet. Och menar att det inte är nog att visa upp sig som ett exotiskt inslag i ett i övrigt heterosexuellt sammanhang, det kan till och med de som stöder normen gå med på utan större problem.

Frågan som Tiina Rosenbergs artikel väcker är vad som händer när de som vägrar inrätta sig i heterosamhället på allvar blir en utmanande kraft att räkna med. Kommer de svenska Prideparaderna fortsätta vara säkra och betraktas som en allmän folkfest?

sofia_karlsson_webSofia Karlsson menar att alla förlorar på heteronormen, även heterosexuella, eftersom den låser fast människors föreställningar om hur livet ”borde” se ut.
– Men det är klart att man tjänar på den också, annars skulle den ju utmanas. De som tjänar mest på den är de som inte ifrågasätter och de som tycker att det är bra som det är.
– … egentligen vill jag säga att det är vita heterosexuella män som tjänar mest på den – sådär lite krasst och förenklat!
Men det saknas självklart inte utmaningar. I sitt inlägg på seminariet sade Sofia Karlsson även att årets tema är ”mer feministiskt radikal än jag någonsin sett Pride”, och undrade bara om arrangörerna verkligen förstått vidden av hur radikal en utmaning av heteronormen verkligen är.
Alexander Chamberland kom med en enkel men slagkraftig idé om en väg framåt:
– Vi måste våga bryta mot hetero­normen – den kommer aldrig att avskaffas om vi assimilerar oss allihopa.

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.