Varmhjärtad Woody Allen söker lyckan

06 juli 2009

Film, Kultur

Whatever works
Regi: Woody Allen
Med: Larry David, Evan Rachel Wood, m fl

Det är bara att konstatera: Woody Allen är alltid en njutning att se. Efter att ha börjat sin filmdebut 1965, som manusförfattare till och skådespelare i filmen Hej Pussycat, har han gjort ungefär en film om året sedan 1969. Woody Allen är känd som manusskribent, regissör och skådespelare – ibland allt i ett i en och samma film, och har ett enormt brett register i både genres och tekniker.
Framförallt är han känd för sina neurotiska, pratiga komedier och Whatever works är en sådan, om än av den mer lättsmälta sorten. Larry David, en av skaparna av Seinfeld och på senare år känd som sitt självupptagna och griniga självt i serien Curb your enthusiasm (Simma lugnt, Larry på svenska), spelar huvudrollen. Som den hypokondriske, cyniske, överlägsne och allmänt otrevlige Boris Yellnikoff – en fysiker med panisk dödsskräck – passar han alldeles utmärkt.

Woody Allen har insinuerat att han har några likheter med Yellnikoff:
– Jag har skrivit manuset så självklart speglar det mitt sätt att se på saker och ting. Men Boris är också en figur som jag skapat, han är inte en kopia av mig själv utan snarare en person som tjänar till att överdriva mina känslor, säger han i en intervju.

När Yellnikoff efter en lång inre kamp motvilligt blir förälskad i och gifter sig med den 21-åriga Melody (Evan Rachel Wood) dras ytterligare en parallell mellan Woody Allens och hans påhittade rollfigur genom regissörens eget giftermål med den 35 år yngre Soon-Yi Previn (som även var hans styvdotter). I Whatever works urskuldar sig Boris Yellnikoff med att ”det var hon som sprang efter mig”, vilket också lär vara hur Woody Allen ska ha förklarat hur hans förhållande med Soon-Yi Previn inleddes.

Om förhållandet mellan den åldrande och neurotiske Yellnikoff och den vackra och levnadsglada Melody har någon verklighetsbasering i Allens eget liv – vilket är svårt att bortse från – så är han väl medveten om hur hans verkliga förhållande är strukturerat. Melodys och Boris förhållande är så klart inte jämställt. Medan han håller långa monologer om sitt eget geni blandat med nedlåtande kommentarer om hennes mindre utvecklade tankegångar, har hon rollen som hans ständiga sköterska och glädjeflicka som alltid bär med sig Viagra utifall att lusten skulle falla på. Ingen önskvärd situation för en ung, spontan och entusiastisk kvinna, vilket Woody Allen/Boris Yellnikoff mer än väl förstår.

Förutom Boris och Melody dyker Melodys djupt konservativa och religiösa föräldrar upp och börjar sitt eget sökande efter vad som skulle göra dem lyckliga. Ingen tittare blir förvånad över de livsval de gör i tumultet som uppstår när livet förändras drastiskt, men det är inte mindre underhållande för det.

Whatever works handlar om att ta chansen till glädje där man kan få den, och om att bryta sig ur gamla, förtryckande förväntningar för att hitta lyckan. Och kanske, möjligtvis, eventuellt är det även Woody Allens egna tolkning av sitt förhållande in real life som får liv på filmduken.

”Det här är inte den gamla vanliga feel-good-filmen” inleder Boris Yellnikoff i en monolog riktad mot publiken. Och nej, det är det väl inte – det är ju ändå Woody Allen vi pratar om! Men man känner sig ändå ganska nöjd och varm om hjärtat när man lämnar biosalongen.

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.