Slutsegern gick till Mixgårdens ungdomar i Hammarkullen

07 juli 2009

Göteborg, Inrikes, Nyheter

Ungdomarna på Mixgården i Hammarkullen, som kämpat mot nedskärningar på fritidsgårdarna, tog hem segern till sist. Efter att ha vunnit matchen vid full tid redan för tre veckor sedan tog de i förra veckan hem även omspelet som politikerna och framför allt tjänstemännen tvingade dem till.

– Det här visar att vi måste göra något själva om det ska bli bra beslut, säger fjortonåriga Hajer Alsaidansom varit med och kämpat ända sedan i maj.

Ska du följa med hela vägen?” står det på lapparna som är uppsatta i Mixgårdens fönster, där alla som vill uppmanas att gå med till stadsdelspolitikernas avgörande möte. I flera veckor har ungdomarna kämpat mot de nedskärningar som chefer och politiker planerat på Mixgården och två andra fritidsgårdar i samma stadsdel. När Mixungdomarna fick nys om planerna i maj så startade de en namninsamling i protest och de har sedan flera gånger varit på möten med politikerna och även drivit annat opinionsarbete med stöd av sina fritidsledare.

Den 16 juni beslutade stadsdelsnämnden, som Internationalen tidigare berättat, att backa för ungdomarnas krav, politikerna underkände nedskärningen under stort jubel från ungdomarna. Några dagar senare bjöd ungdomar och fritidsledare in till segerfest på Mixgården. I samma veva började det dock gå rykten om att stadsdelsförvaltningens tjänstemän tänkte återkomma  med i stort sett samma nedskärningsförslag inför ett extra beslutande möte i nämnden den 7 juli. Och det gjorde de! Det förslaget ledde i sin tur till att den socialdemokratiska nämndordföranden Shadiye Heydari började bli otydlig (eller inte svara alls) på frågan om hon tänkte stå fast vid sitt beslut från den 16 juni om att stoppa nedskärningarna.

Så därför fick ungdomar och fritidsledare ta på sig matchkläderna igen. En del av dem kände det som en förlängning i en match de redan vunnit, någon pratade om ett kommande avgörande på straffar. Det senare dock en något missvisande liknelse eftersom straffläggning ofta avgörs av slump och nerver snarare än av vem som är mest spelskicklig. Och i fallet med Mixgården och nedskärningarna har det varit tydligt att ungdomarna med sina krav och argument och det stöd de haft i opinionen varit överlägsna gentemot tjänstemännens nedskärningsplaner och politikernas tvekan.

Så nu vandrar ungdomarna tillsammans med sina fritidsledare återigen i samlad tropp till stadsdelsnämndens möte (där de var närvarande i stort antal också den 16:e). Inte lika många den här gången, men lika bestämda och lika disciplinerat tysta som åhörare på mötet.

Flera av nämndens politiker riktar på mötet både förvåning och kritik mot tjänstemännens ”nya” förslag som bara är ”lite omskrivet men egentligen samma sak”. Först blir det en nervös timme av diskussioner. Ordförande Heydari är synbart stressad av situationen när det drar ihop sig, så hon snubblar först lite på propositionsordningen men så kommer då beslutet:  V-ledamoten Leif Ståhl har strax före mötet fått med sig S och MP på att underkänna även detta nedskärningsförslag för att i stället ålägga skolorna (via vilka fritidsgårdarnas pengar rent budgetmässigt kommer) att fortsätta förlägga fritidsverksamheten för mellanstadieåldern på de två fritidsgårdarna som tidigare, samt att gårdarnas budget för resten av året ska förbli orörd.

Ny applåd – och nya kramar mellan ungdomar och fritidsledare. ”Vi vann – igen!”

Småprat om framgång

– Det var jätteskönt, sager Hajer Alsaidan när hon direkt efter mötet kommenterar beslutet. Och när ungdomarna denna gång vandrar hem till Mixgården efter mötet känns lättnaden snarast mer definitiv än förra gången. Det skulle ju vara politiskt (eller administrativt, vad vet jag,) självmord för tjänstemännen att återkomma en tredje gång med samma nedskärning.

Under mötet blir klyftan mellan politiker och förvaltningstjänstemän uppenbar, och illustreras av ömsesidiga ifrågasättanden och kritik. En starkt sammanbiten men fortfarande kontrollerad stadsdelschef ställer irriterade frågor till politikerna om hur de egentligen tänkt sig detta. Efteråt säger hon dock att förvaltningen (med ett tydligt ”trots allt” i sitt ansiktsuttryck) lojalt kommer att genomföra det ”nya uppdraget”

Hajer mindre

Promenaden ”hem” till Mixgården efter mötet fylls av småprat om hur den här framgången blev möjlig.

– Ska det bli bra beslut måste tydligen vi ungdomar agera själva, är Hajer Alsaidans sammanfattning. 

Pelusa Cornaglia, en av Mixgårdens fritidsledare, understryker betydelsen av att alla kunnat hålla enigheten under de gångna veckorna, mellan ungdomar och ledare, mellan de tre olika gårdarna, inför chefer och politiker, och så vidare.

– Hoppas detta blir ett inspirerande exempel för andra som vill kämpa mot nedskärningar, säger han

Men visst finns det också smolk i dagens glädjebägare. Beslutet i nämnden blev att den stoppade nedskärningen på fritidsgårdarna i stället kommer att tas från grundskolans budget. Något som i annan form riskerar att drabba precis samma ungdomar som också går på fritidsgårdarna, vilket förstås ingen av Mixgårdens fritidsledare eller ungdomar stöder. Hajer Alsaidan träffar huvudet på spiken:

– Det var ju dumt att politikerna valde att laga ett hål med ett annat hål, säger hon. Hon är orolig för att de till exempel nu i stället ska ta bort lärare i skolan. Men kanske är det i så fall möjligt att protestera även mot det?

– Visst, vi är nog beredda att ta också den fajten. Hoppas bara att vi får stöd i så fall, säger hon

Väl ”hemma” på Mixgården blir det en andra segerfika på tre veckor. Det skålas i kaffe på åtminstone fem språk. Alla ser glada ut, några kanske lite stolta. Nu kan hösten bli som förut. De resurser som Mixgården tidigare tagit in utifrån i form av ledare med specialkunskaper i exempelvis dans kan nu sannolikt komma tillbaka. Och utrymme får finnas kvar för den mycket viktiga och speciella förebyggande verksamhet som Mixgårdens personal blivit känd för; att ge varje ungdom den tid och uppmärksamhet han eller hon behöver för att inte hamna snett, att samverka med andra instanser samt att bedriva områdesarbete i Hammarkullen. Allt det som en BRÅ-finansierad forskningsrapport bedömt som framgångsrikt samhällsbyggande och brottsförebyggande arbete.

Resurser för framtiden

Man kunde därför måhända ha väntat sig att fritidsverksamhetens chef, Carina Magnusson-Bowring, också skulle uttrycka glädje över beslutet – eftersom en viktig del av hennes ansvarsområde, fritidsgårdarna, nu slipper skära ner resurser på 1,2 miljoner under året

Men när Internationalen ringer upp är det inte den reaktionen hon ger uttryck för. Hon vill inte alls kommentera politikerbeslutet utan hänvisar till sin överordnade, chefen för Barn- och Ungdom (som dock är på semester). Magnusson-Bowring står fast vid en åsikt hon uttalade i förra veckan; att de senaste veckornas (nu framgångsrika) opinionsarbete och debatt om nedskärningen på fritidsgårdarna varit en ”storm i ett vattenglas”.

– Ja, det är konstigt att så mycket energi har ägnats åt denna besparing när vi står inför ännu mycket större nedskärningar nästa år, säger hon.

I sak har hon rätt, nästa års budget riskerar att bli mycket svår för alla sociala verksamheter, och på dagens nämndmöte ger ingen av politikerna något besked om hur detta kommer att slå. Dessvärre höjer inte någon av de närvarande politikerna blicken över stadsdelens egen budgetram (inte ens till kommunen centralt) för att på det sättet kunna sikta in pengar som finns på annat håll, ofta i mer privat välfyllda fickor, vilka skulle kunna rädda många viktiga offentliga sociala verksamheter om de omfördelades.

Så visst har Carina Magnusson-Bowring fog för sin oro om kommande år. Men hur man kan tänka att dagens framgång för ungdomar och fritidsledare på Mixgården och de andra gårdarna (vilket troligen stärkt deras tilltro till möjligheten att förändra och förbättra) skulle vara något negativt inför bemötandet av kommande nedskärningar, det övergår tankehorisonten hos författaren till dessa rader. Då minns jag nog hellre uttalandet i GP av Hama Sheikhe, en av killarna på Mixgården, dagen efter att politikerna backade den 16 juni; ”Det känns som vi kan göra allt. Att inget är omöjligt”.

Text: Björn Rönnblad. 
Foto: Nabila Abdul Fattah, Björn Rönnblad

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.