Om Göran Hägglunds och andra intellektuella nötters normalitetsbegrepp

20 juli 2009

Krönika

Jag är 58 år, trebarnspappa, morfar, gift sedan 32 år, har arbetat i en sjuhelsikes massa år och har alltid betalat min skatt och bor dessutom i villa. Jag borde enkelt kvalificera mig för Göran Hägglunds normalitetsbegrepp, som en normal svensk som bör hyllas för sin präktighet. För att övertyga Hägglund om att så verkligen är fallet vill jag tillägga att jag är heterosexuell och förbaskat laglydig, har aldrig blivit omhändertagen av polisen.

Det sista var inte riktigt sant, sorry Göran; en gång på sjuttiotalet blev jag ruskigt upprörd över polisens hantering av en berusad man och kallade dem för ”djävla svin”. Det var kanske dumt sagt av mig, men polisen bar sig verkligen åt som svin mot den försvarslöse mannen. Så personligen kategoriserar jag mitt beteende som en akt av civilkurage.

För att vara helt ärlig mot kristna av Hägglunds kaliber måste jag erkänna att jag har deltagit i ett fåtal olagliga demonstrationer; Båstad 1968 och i ett par trettionde novembermanifestationer. Utöver det, det höll jag på att glömma, har jag en fortkörning på samvetet. Men den ingår nog till och med i Hägglunds definition av vad som är normalt. Och han har nog heller inget emot att jag älskar att jogga, gärna halvmaran eller helmaran.

Men det är märkligt, för trots min normalitet, tycks vi befinna oss på helt olika planetsystem Hägglund och jag; han på Tellus i Vintergatan tidigt nittonhundratal hos barnen i Bullerbyn och jag själv på en planet någonstans i Andromedagalaxen 2,2 miljoner ljusår bort.

För hör nu här, Hägglund och andra: Normala jag hyllar könsneutrala lekar, ett arbetsliv där både män och kvinnor kan vara brandmän med samma lön. Jag hyllar ett system där demokratin omfattar en produktion för att tillfredsställa mänskliga behov, inte fåtalets profitbegär.

Genom åren har jag dessutom haft en del homosexuella vänner, mitt förnamn Gay förpliktigar, och jag anser att samhället inte ska lägga sig i hur de älskar. Om det nu skulle finnas några HBT- eller heterosexuella älskande som blir upphetsade av att släppa sina fekalier på varandra under akten, har jag inte ett dugg med det att göra. Det är deras ensak. Om homosexuella par dessutom vill gifta sig och skaffa barn är det också deras ensak. Bara de inte, om de nu vill det, smetar in varandra med fekalier när barnen ser det, på samma sätt som jag och min fru aldrig har älskat präktigt heterosexuellt inför våra barn.

Om HBT-personers
sätt att leva betraktas som onormalt beror det uteslutande på hur intellektuella nötter som Göran Hägglund förhåller sig till det och hur pass stort utrymme deras idiotier får hos allmänheten.

Hägglund efterlyser en ökad förståelse för de boende i Västra Hamnen i Malmö och på andra alldeles ”vanliga ställen”. Han anser att de boende där har det svårt när ungdomar demonstrerar mot den marknadsanpassade bostadspolitiken, inte de unga som saknar arbete och bostad. Hägglund protesterar nog inte om vi ersätter ”vanliga ställen” med normala ställen, vilket måste betyda, med utsiktspunkt från solsystemet där han häckar, att normaliteten hittar vi framförallt i medel- och överklassen. Inte hos den del av arbetarklassen som lever i Rosengård, Angered, Ronna eller i Tensta.

För några dagar sedan lyssnade jag på ett radioprogram som handlade om en musikgrupp som hyllar kriminaliteten. Inte för att jag delar gangsterrapparens förhållningssätt till brott och brottsoffren, men annars håller jag med honom till etthundra procent. Han menade att så länge vi har ett brutalt klassamhälle kommer kriminaliteten att frodas. ”Vänta bara”, sade han, ”förorterna kommer att explodera en dag, tro mig. Det är om det vi sjunger.”

De som delar Hägglunds definition av normaliteten upprördes förmodligen av gangsterrapparens makalöst fräcka analys av tillståndet i samhället, avfärdade den som icke trovärdig eftersom den gavs av en icke normal svensk. Själv fann jag, min normalitet till trots, gangsterrapparens analys knivskarp. Och om jag inte hade varit så förbannat präktig hade jag laddat ned lite gangsterrappmusik via nätet. Fast det vågar jag nog inte.

Gay Glans

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.