Chávez, släpp taget!

27 juli 2009

Krönika

Iran står i folkliga lågor och omvärlden ger sitt stöd till de arga och frustrerade. I Sverige har demonstrationerna avlöst varandra; ibland har flera hållits på samma dag i samma stad. Alla vänstersinnade förstår att upproret har mindre att göra med valfusk än med ett för länge pågående förtryck, och den största delen av vänstern stöder kraven på mänskliga rättigheter, slut på våld, för yttrandefrihet och lagliga fackföreningar. Självklart gör vi det. Vi deltar i demonstrationer, och rapporterar från dessa. Vi skriver under stöduttalanden och kräver frigivning av politiska fångar och ett omedelbart stopp på statens tortyr och våldtäkter som i skrivande stund pågår i landets fängelser.
Men det finns ett område där tystnaden har varit bedövande. När vår förebild Hugo Chávez prisar Irans president Mahmoud Ahmadinejad och försvarar honom som en kär vapenbroder i kampen mot imperialismen är det få som hoppar upp och ropar: Men vad nu?!
Arbetarmakt har tydligt tagit avstånd från Chávez uttalande. ”Ahmadinejads händer är nu fläckade av blod och Chávez har offentligt och varmt just skakat om dem”, skriver förbundet som också klargör att Ahmadinejad är ”kontrarevolutionär”. (Det är inte alltid jag håller med Arbetarmakt i deras analyser, men här slår de sannerligen huvudet på spiken.) Anders Svensson, medlem i Socialistiska partiet, kritiserar Chávez på sin blogg. Men annars är det i stort sett tyst, tyst.
Är det för att ingen vet vad man ska säga? Rädsla för att Chávez ska behandlas likt den nakne kejsaren som en gång för alla strippas av sin mantel som utmärkte honom som vänsterns främste? Eller håller man i tysthet med om att alla fiender till USA är våra vänner? Kanske är det helt enkelt inte särskilt intressant, kanske tycker man att även Chávez har rätt till ett par skönhetsfläckar, likt solen.
Men det är ett problem, det ställningstagande Chávez gjort, och det är vår sak att debattera detta. Det har att göra med våra egna ställningstaganden och hur vi förklarar och försvarar dem, och hur vi utmanar våra egna ledare.

För så här är det: Chávez håller på att bygga upp en modell för ett mer demokratiskt och rättvist samhälle som vänstern över hela världen inspireras av och drar lärdomar från. Det måste vi fortsätta med, Chávez nationella samhällsbygge minskar inte i betydelse för dem som lever under det på grund av hans snedvridna vänskap med en av världens just nu mest förtryckande statschefer. Men vi måste ifrågasätta vilka allianser han ingår i, och varför – därför att det visar även vilka allianser vi skulle vara beredda att delta i. Och därmed vilka värden vi står för.
Om vi menar allvar med vår solidaritet med Irans folk måste vi också – av moraliska såväl som politiska skäl – klart och tydligt kungöra att vi tycker att han har fel, fel, fel. Att ett sådant ställningstagande är destruktivt, osolidariskt, underminerande. Av såväl vår demokratiska övertygelse som Irans folkliga resning – inte minst för alla dem som kämpar med att radikalisera upproret och göra det till en kamp över mer än förlorade röster i ett genomkontrollerat extremkonservativt politiskt system.
Ahmadinejad må avsky USA (åtminstone på ett retoriskt plan). Men han avskyr även oberoende fackföreningar, kvinnors frigörelse, hbt-rättigheter, statligt ägda företag, offentlig sektor och, tja, typ allt annat som vi inom vänstern alltid hävdar att vi kämpar för. Det är sannerligen en för vänstern ovanlig sängpartner som Chávez så offentligt omfamnat (åtminstone för oss som inte har för vana att hylla Robert Mugabe, Kim Jong-Il, Josef Stalin och andra mer eller mindre brutala ”antiimperialister”).
Att Chávez kallar Ahmadinejad ”sanningens och den sociala rättvisans mästare”, som han ryktas ha gjort 2007, kan vi inte svälja utan protester. Att göra det är att håna de som dagligen hotas, dödas, förnedras i Iran.
Så, mina frihetsälskande vänstervänner – kan ni ta bladet från munnen och tala ut, förklara att Chávez ord inte är lag, att vi inte vill sammankopplas med despoter, att vi önskar samma sak för Irans folk som Chávez gör för Venezuelas.
Jag sällar mig härmed till de få som redan gjort det.

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.