Ockupation för jobb och klimat
Den lilla ön Isle of Wight är väl mest känd för de väldiga musikfestivalerna 1968-1970, där artister som Joni Mitchell, The Who, Bob Dylan, Jimi Hendrix, och The Doors gjorde klassiska framträdanden. Arbetarkamp är knappast det man förknippar med den sömniga och konservativa badorten utanför Southampton på den engelska sydkusten. Därför var det ett stort steg när runt trettio av de anställda på den danskägda vindkrafttillverkaren Vestas på kvällen måndag 20 juli tog sig in på sin arbetsplats och förklarade den ockuperad.
– Det vi vill se är att regeringen tar över och eventuellt förstatligar företaget, säger en av dem till lokaltidningen County Press.
Den brittiska regeringen har, precis som de flesta andra, tagit stora ord i munnen när om att stoppa den globala uppvärmningen och satsa på förnybar energi. Som de flesta andra har de också spenderat ofantliga summor på att rädda banker som hotat gå i bankrutt efter att ha
spekulerat bort sina pengar. Men när nu Vestas, landets enda tillverkare av vindkraftverk i april meddelade att fabriken skulle stängas och sexhundra anställda sägas upp, har de suttit med armarna i kors.
Miljö-och klimatrörelserna i Storbritannien var, tillsammans med olika fackföreningar snabba med att starta kampanjen för att rädda jobben och produktionen och redan innan ockupationen hade protester mot nedläggningen ägt rum runt om i landet.
Vestas är den största arbetsplatsen på ön och orsaken till att fabriken, som tillverkar de väldiga bladen till kraftverken, ligger just på Isle of Wight är den kunskap kring att konstruera och bygga i glasfiber som utvecklats ur öns produktion av fritidsbåtar.
Företaget uppger att orsaken till stängningen av fabriken på Isle of Wight, liksom nedskärningar på 1 900 jobb vid flera fabriker i Danmark, beror på minskad efterfrågan i kreditkrisens spår. Produktionen ska flyttas från anläggningar i Europa till fabriker i Kina och USA. Vestas, som är världens största tillverkare av vindkraftverk, gjorde 2008 en vinst på 803 miljarder euro och hade över 20 000 anställda i världen.
Fabriken har aldrig varit fackligt organiserad och det som dragit igång aktiviteten lokalt var bland annat ett möte i början juli organiserat av tillresta aktivister från den radikala klimatgruppen Workers Climate Action. En av talarna där var Ron Clarke, tidigare facklig förtroendeman på den nedlagda bildelstillverkaren Visteon i Enfield, som delade med
sig av erfarenheterna från den ockupation som pågick där under våren och som underströk hur viktigt det var att behålla den fysiska kontrollen över anläggningen.
Till tidningen Guardian säger en av de som ockuperat:
– Det skulle vara ett litet finansiellt steg att hålla den här fabriken öppen men det skulle vara en kraftfull markering om regeringens engagemang för en grön ekonomi. Precis som att de inte hade råd att låta bankerna gå omkull kan de inte låta den här produktionen göra det. Det
handlar om mänsklighetens öde.
Klimatrörelsen Campaign Against Climate Change går ut i fullt stöd för ockupationen och kräver att regeringen griper in och tar över driften. Om det just nu inte finns tillräckligt med beställningar för vindkraftverk bör staten själv bygga egna vindkraftsparker, menar man.
Mer att läsa om kampen på Vestas finns på savevestas.wordpress.com
[...] Läs mer: Socialist Worker1, 2, 3, 4, 5, Socialist Resistance1, 2, 3, 4, 5, 6, Internationalen, [...]
[...] Läs mer: Internationalen, Mullvaden, Läs även andra bloggares åsikter om Vindkraft, Vestas, Kärnkraft, Miljövänlig el, [...]