”De verkliga skadorna efter Tjernobyl tystas ned”
Kritiska röster menar att ett avtal mellan IAEA och WHO gör att vi inte får veta det verkliga omfånget av skadorna efter Tjernobyl-olyckan.
– Nästan alla jag känner i området har sjukdomar, säger Eva Fidjestøl till Klassekampen.
Hon är aktiv i internationella Kvinnoförbundet för fred och frihet, och har sedan 1995 gjort tio resor till områden i Vitryssland. Sedan första resan har hon jobbat för att skapa uppmärksamhet kring ett femtio år gammalt avtal mellan internationella atomenergibyrån (IAEA) och Världshälsoorganisationen (WHO). Hon får stöd av en växande kör av kritiker som menar att avtalet mellan de två FN-organisationerna hindrar ett korrekt utforskande av hälsoeffekterna på lokalbefolkningen i de radioaktiva zonerna i Ryssland, Vitryssland och Ukraina.
Tjernobylolyckan 26 april 1986 är den hittills största olyckan vid ett kärnkraftverk. Explosionen i en av de fyra reaktorerna i anläggningen som ligger fyra mil norr om Kiev i dagens Ukraina satte skräck i människor över hela världen. Radioaktiva ämnen släpptes ut och spreds över ett stort område, däribland också Norge. Enligt Wikipedia var mängden fyrahundra gånger större än vid atombombssprängningarna över Hiroshima och Nagasaki år 1945.
Cirka 135 000 människor evakuerades från området under veckorna efter explosionen.
Idag bor cirka fyra miljoner människor i Ukraina och Vitryssland i områden med avsevärt nedfall efter olyckan. Det är dessa människors levnadsvillkor Fidjestøl vill hjälpa till med att förbättra.
– På mina resor i Vitryssland har jag fått bekräftat att sjukdomssituationen i de radioaktiva områdena är mycket värre än vad som kommer fram i rapporterna. Maten folk äter är förorenad, och strålningen som kommer inifrån är mycket allvarligare än strålningen utifrån. De får i sig små doser varje dag, säger hon.
Fidjestøl är förtvivlad över att situationen inte får mer uppmärksamhet, och anser att forskare på området tigs ihjäl av IAEA.
– Informationen som kommer fram om Tjernobyl är politiskt styrd av kärnkraftsindustrin, säger hon.
IAEA bildades 1957 som en underorganisation inom FN. För några år sedan fick IAEA Nobels fredspris för sitt arbete för att säkra trygg användning av kärnenergi. IAEA:s mandat är nämligen dubbelt: man ska både stoppa militärt bruk och främja civil användning av kärnkraft.
Två år efter IAEA:s bildande ingick byrån ett föga känt avtal med WHO. Där fastslås det att IAEA och WHO ska samarbeta nära och konsultera varandra i frågor som båda har intressen i. WHO medger i avtalet att IAEA har huvudansvaret för forskning och utveckling av kärnkraft för civila ändamål. Samtidigt framgår det att WHO har rätt att självständigt främja, utveckla och koordinera hälsorelaterad forskning.
Varje gång en av organisationerna vill sätta igång ett projekt på ett område där den andra organisationen har intressen måste de enas om vad som är lämpligast. Det är det avtalet Fidjestøl och andra kritiker menar ger IAEA möjlighet att lägga locket på de reella konsekvenserna av kärnkraftsolyckan.
”Avtalet har i praktiken gett IAEA vetorätt när det gäller WHO-projekt som på något sätt berör kärnkraft – på det sättet hindras WHO från att undersöka och varna för hälsoriskerna vid radioaktiv strålning”, skrev nyligen The Guardian.
Journalisten och författaren Oliver Tickell skriver att IAEA i praktiken har övertagit alla undersökningar av Tjernobyls följder, och att impopulära forskningsresultat har hållits tillbaka. Två rapporter från 2006 som Greenpeace och European Committee on Radiation Risk lagt fram hävdar att olyckans följder för hälsotillståndet är allvarligare än vi får veta.
Katrine Ree Holmøy
