Säpo – maktens redskap mot all opposition
När vi nu, inför EU-ordförandeskapet, ser en ökande övervakning av vänsteraktivister från Säpos sida, en övervakning som dessutom har inslag av hot och provokationer, finns det anledning att fundera över säkerhetspolisens och statens roll i det kapitalistiska samhället.
Man kan diskutera, hur stor konkret skada övervakning og registrering har för personer, partier och rörelser. Under alla omständigheder måste det vara en demokratisk rätt att kunna vara politiskt aktiv, utan att säkerhetspoliser noterar namn, adress och telefonnummer, skriver ner dina synpunkter, analyserar dem i hemliga rapporter och sparar dem i register under lång tid. En sån omfattande övervakning avskräcker i sig själv mot aktivt deltaganade i det politiska livet.
Ett centralt argument för Säpos övervakning av aktivister, är att folk kallar sig revolutionärer eller inte tar avstånd från våld. För Säpo betyder det att man vill använda våld för att omkullkasta det samhällssystem som vi lever i. Att vänsteraktivister vill avskaffa kapitalismen och ersätta den med ett fundamentalt annat system, är ingen direkt hemlighet.
Våld är också flitigt förkommande i vänsterns texter. Kunskap om kapitalismen och globala erfarenheter visar, att den härskande klassen, kapitalisterna, har så mycket att förlora, att man kommer att bruka våld, om majoriteten i befolkningen försöker avskaffa kapitalismen.
Erfarenheter visar också, att statsapparaten med militär, polis och underrättesletjänster i den slags situationer helt entydigt är ett redskap for den härskende klassen. Vi kan inte förvänta oss att de kommer att agera demokratiskt och följa majoriteten.
Därför kan det vara nödvändigt – inte bara för ett revolutionärt och socialistiskt parti eller vänsteraktivister – utan också för folkliga rörelser som kommer i konflikt med systemet och som försöker avskaffa det, att vara beredd att svara på systemets och statsmaktens våld.
Ställningstagandet kan diskuteras. Men vi kan konstatera, att Säpo och de styrande politikerna redan i fredliga tider som 70-talet, 80-talet (och senare) agerar odemokratiskt, och att de i de fall de uppfattar vad de anser vara samhällskritiska minoritetsåsikter och samhällskritiska majoritetsståndpunkter så kommer de att använda nästan vilka medel som helst för att bekämpa dessa. Detta bekräftar, att statsapparaten är en integrerad del av det kapitalistiska systemet och det understryker att de härskande og statsapparaten kommer att tillgripa ”nödvändiga” odemokratiska metoder, om kapitalismen på allvar hotas.
[...] att lita på någon form av polis, varken Säpo eller den vanliga polisen. De är trots allt den borgerliga statens våldsapparat och har till uppgift att bekämpa oppositionella och sådana som vill förändra samhället. Det [...]
[...] Och kom ihåg, man kan inte och ska inte ha en dialog med Säpo. [...]