Dagar som skakar Iran

22 juni 2009

Kommentar, Nyheter

Irans gator och torg har väntat i 30 år på stora folkmassor med ett enat krav på förändring. Ett land med 70 procent ungdomar säger återigen nej till diktatur. Folk vill ta tillbaka makten över sina liv. Iranier trotsar en regim som omyndigförklarar medborgarna.

Det absurda valresultatet, Ahmadinejads hysteriska segertal och den högsta religiösa ledarens godkännande av valfusket satte igång en process som nu tvingar även reformistledarna att ta revolutionära steg.

Vändpunkten blev en miljon demonstranter på måndagen, tre dagar efter presidentvalet, trots polisens varningar. Oavsett reformisternas vädjan om lugn och försök att lösa dispyten genom kompromiss med Khamenei, gick människor ut på gatorna, och då följde Mousavi och Karroubi med de två reformistkandidaterna.

Idag, tisdag, bekräftade iranska regimens press att sju människor har blivit skjutna under demonstrationen. En organisation i Iran med namnet Försvar för Mänskliga Rättigheter i Iran, angav på tisdagen antalet döda under de senaste dagarna till nära 50 människor.

Löften ingen tror på

Efter folkmassornas krav på gatorna kom beskedet att Väktarrådet nu deklarerar valresultatet som “preliminärt” och öppnade därmed en möjlighet till kompromiss. Medan Internationalen går till tryck, får jag meddelanden från kvinnoaktivister och studenter i Teheran att de förbereder sig för dagens stora demonstration (förra veckan, reds. anm.). Kravet är att Ahmadinejad måste avgå.

Regimen slår till

Hundratals politiskt aktiva i oppositionen, både reformister och vänsteraktivister, har arresterats. Kommunikationen störs genom att mobiltelefonnätverket bryts och all korrespondens avlyssnas och saboteras.

Attackerna fokuseras dock på studentrörelsens aktivister som är organiserade och nu har fått folkets stöd för sina krav. Varje kväll kommer nyheter om polisrazzior mot universiteten över hela landet. Ett antal studenter rapporteras mördade eller försvunna.

Under måndagen chattade jag med några skakade studentaktivister som berättade att de sitter med tårar i ögonen och försöker spåra sina kamrater, och uppgav namn på de mördade så att iraniernas nätverk utomlands ska sprida dem.

Kvinnornas roll i de senaste dagarnas revolter och gatustrider har varit markant. Olika generationer kvinnor deltar och slåss mot gardisterna.

Folkrörelsen växer

Utomlands, från Malaysia till Sverige, har iranierna protesterat mot valfusket, krävt Ahmadinejads avgång och solidariserat med folket i Iran. Inte sedan revolutionen 1979 har man sett en sådan bredd av protester och aktivt deltagande från så många människor.

Tiotusentals exiliranier och gäststudenter sitter dag som natt vid Facebook, Twitter, mobiler och e-mail och granskar nyheterna och sprider information. En folkrörelse har skapats som knyter Iran och omvärlden samman.

Idag har regeringen informerat utländsk press att de inte i fortsättningen får rapportera om olagliga demonstrationer i Iran. Detta är oroväckande och kan enligt inånga vara tecken på förberedelser till militärkupp.

Said Afshar, vänsteraktivist och ansvarig för den populära vänsterradion Solidaritet (Ham-baslegi) i Stockholm, med stort kontaktnät bland iranier, svarade på min fråga.

Hur bedömer du händelsernas utveckling så här långt?

– På 30 år har vi inte sett en sådan kraftig reaktion från folket i Iran. Det som motiverade denna rörelse är valfusket, men kravet visar sig vara frihet och rättvisa.

Said Afshar förklarar att splittringen och oenigheten inom den iranska regimens kärna har fördjupats så mycket att den tvingade den ena falangen att begå en kuppliknande aktion.
Han menar att splittring och skilda intressen inom regimen i dess helhet.

Han menar att splittring och skilda intressen inom regimen i dess helhet, alltid leder till att trycket minskar och folkrörelsen får möjlighet att resa sig. Khamenei har hittills lyckats hantera splittringen, men nu gick allt ur hans händer. Han ställde sig bakom Ahmadinejad i syfte att trycka ner den andra falangen och skapa balans, säger Said.

– Nu ska vänstern öppna sin väg genom denna stora folkrörelse som skapats i Iran. Väst och dess media ger en bild som tyder på att reformisterna är det enda alternativet. Denna tolkning stärker reformisternas position, medan risken att de återigen kompromissar är stor.

– Vänstern får inte isolera sig från denna rörelse, men den måste behålla sin egen identitet och agera oberoende av maktens alla falanger. Men att avstå ifrån aktivt deltagande, som en del vänstergrupper propagerar för, vore ett misstag.

Kan vi prata om en klassmedvetenhet i denna rörelse i dessa dagar?

– Den iranska revolutionen handlade från början om två krav: bröd och frihet. En del vill ha det ena och andra strider för den andra. Vi måste kunna förena dessa två grundkrav och lösa splittringen med en enad front. Iranier vågar inte, än idag, komma ut med alla sina krav på gator och torg. Nu använder man valfusket för att kunna höja rösten och undvika blodbad. Men det döljs andra krav bakom detta.

Said berättar att just idag tisdag (förra veckan, reds. anm.), förhandlar olika arbetarorganisationer i Iran för att gå ut med sina gemensamma krav. Klassmedvetenheten sprider sig när folkrörelsen utvecklas.

– Anden har sluppit lös ur flaskan, och det blir inte lätt att tämja den igen, inte så fort i alla fall! Den iranska regimen kommer inte ur denna kris, den kan aldrig återvända till läget som det var för några dagar sedan. Inte den här gången!

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.