En lördag i Sillastan
Här har jag stigit av och blickar tillbaka mot den gamla järnvägsstationen där tågen alltjämt rullar in.
Här, på hörnan tvärs över gatan från stationen, låg förr Ehrnbergs läderfabrik med uppåt sjuhundra arbetare under sina glansdagar. Präglade hela stan och var naturligtvis en bas för tidens arbetarrörelse. Fabriken lades ner på sjuttiotalet och revs 1988, tror jag. Fick lämna plats för den nya biblioteket. Man kan frestas att se symbolik i övergång från industri- till kunskapssamhälle.
Jag styr åt höger och tar kurs mot havet i öster.
Runt hörnet så kommer man ner mot hamnen – stadens hjärta
Om man fortsätter norrut så kan man beskåda det legendariska Hotell Svea där både en del av Fritiof Nilsson Piratens romanfigurer och han själv låtit en del groggar rinna ner genom struparna
Själv brukar jag föredra det här lilla matstället nere vid hamnen. Kallar sig numera ”Hamnens restaurang” med kinamat och thaimat. Jag kallar det fortfarande ”La Gondola” efter den pizzeria som var där förut.
Sillastan är väl bara en spillra av sitt forna jag när det gäller fisket. En gång i tiden hade Simrishamn Sveriges största fiskeflotta och var en av Östersjöns största fiskehamnar. Dock återstår ännu en del fiskebåtar.
Mer dominerande är den nyare småbåtshamnen som nyttjas av välbeställd medelklass från när och fjärran.
In bland de gamla fiskarekvarteren går jag. Här är det S:t Nicolai kyrka i bakgrunden, förr ett riktmärke för sjöfarten och uppkallad efter havets skyddshelgon.
Även här är det andra krafter som tagit över. Välbeställt folk från de större städerna har köpt upp de gamla fiskarehusen och håller dem nu som sommarstugor.
I ”Suckarnas gång”, som naturligtvis leder fram till kyrkogården, pågår loppmarknadskommersen.
Jag styr dock ut från staden, på stigen norrut…
…med havet på höger sida…
…och Tommarpsån på den andra. I dag är det grunt vattenstånd, men det berättas att en gång i tiden seglade skeppen in här ända upp till den medeltida danska staden Tumathorp som låg där dagens Tommarp är beläget.
Så kommer jag fram till Tobisviks camping där jag tältat många gånger under årens lopp, från sjuttiotalet och framåt.
Det ska jag inte göra den här gången, men väl slå mig ner på stranden för att äta min matsäck och ha det gott i solen.
Sanden här är något speciell. Den skiljer sig mycket från till exempel Löderups strandbads nästan mjölvita sand. Här är den grovkornig och lite rödaktig i tonen. Som kuriosa kan nämnas att den exporterats till Saudiarabien för användning i reningsverk.
Jag är på väg till Bäckahalladalen och passerar det gamla stenbrottet. För den som är geologiskt intresserad lär hela området vara rena eldoradot. För sexhundra miljoner år sen låg det åtskilliga meter under vattenytan – vid ekvatorn.
Tar till höger
Ser ut som spår efter mänsklig aktivitet
Vid den här lilla dammen har jag flera gånger fått se häger (när jag varit där tidigt på morgonen) och nu, som jag hoppades, näckrosorna i full blom.
Nu ska jag avslöja en sak. Det finns gott om blåbär här uppe. En del har redan börjat mogna, men det lär bli betydligt fler de närmaste veckorna.
På väg ut från skogen blir jag påmind om att det är nyponrosornas tid just nu
På väg tillbaka till stan följer jag Tommarpsån 
Flera timmar på stranden och i skogen i fantastiskt väder. Vad mera kan man begära? Jo, naturligtvis tre mål mat om dagen. Det tredje inmundigar jag på ”La Gondola”. Kan rekommendera oxfilén. Den var tyvärr slut den här gången, men de erbjöd samma recept med biff, vilket inte heller var så dumt. Ett glas rött vin till det och sammanlagt gick det på 145 kronor.
Men vad är en god lördagsmiddag utan dessert? Den skaffade jag mig här nere i hamnen medan Bornholmsexpressen lade till. Hamnen är en verkligt folklig träffpunkt där både infödingarna och turisterna njuter av det stor utbudet av glass. Vad det blev för nåt? Jo, det gick helt på temat mörk choklad, en kula (de är stora) mörk choklad med apelsin och en kula mörk choklad med irish cream. På detta sedan rejält med vispgrädde. Rena hälsokuren för trettio kronor.
Denna lyxiga utflykt till Österlens hjärta skapade inga större hål i semesterkassan. Om jag adderar utgifterna för middagen och desserten med pågatåget tur och retur (19,40 kr) så landade jag på 194,40 svenska riksdaler. Se det var en riktig semester. Och på tåget hem hann jag läsa ut min spännande deckare.
Sydsv Sydsv2 Sydsv3 Sydsv4 DN Ystads Allehanda Intressant
Bloggar om samhälle, semester, sommar, simrishamn, österlen
Senaste inlägg om Österlen på Röda Malmö: Rakt ut i Änglamarken
Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö: Nya protester för Iran och En loser i Almedalen
