Partipiska kan öppna för mer kärnkraft
Partipiskan ven hårt när riksdagen i förra veckan röstade ja till vad som i praktiken var första steget mot att öppna för utbyggnad av nya kärnkraftsreaktorer. Endast en borgerlig ledamot, centerpartisten och kärnkraftsmotståndaren Solveig Ternström, röstade nej till regeringens förslag. Men det tal hon förberett till riksdagsdebatten kunde hon aldrig hålla
Omröstningen i riksdagen gällde regeringens energi- och klimatproposition. Den innehåller inte i sig de skarpa förslagen om ändrad lagstiftning för att öppna för kärnkraftsutbyggnad, men är ändå ett steg på vägen. I propositionen heter det att ”Kärnkraften kommer att vara en viktig del av svensk elproduktion under överskådlig tid” och att ”Regeringen avser att inom kort återkomma till riksdagen med förslag om avskaffande av avvecklingslagen” och i och med det kan förbudet mot nybyggnad i kärntekniklagen tas bort.
Av politiskt opinionsmässiga och psykologiska skäl var det därför viktigt för regeringen att få majoritet för propositionens inriktning redan nu. Deras press på borgerliga kritiker kan då, när de avgörande besluten ska tas, komma att formuleras i stil med: ”Hur kan ni gå emot kärnkraftsförslagen nu när ni redan godkänt propositionens inriktning?”
Den borgerliga regeringens proposition har blivit möjlig i och med att centerpartiet tidigare i år svängde i kärnkraftsfrågan – en svängning som Maud Olofsson till väldigt stor del drev igenom själv över huvudet på sitt parti. I riksdagsdebatten i förra veckan, där oppositionen röstade mot propositionen, sade Olofsson att hon uppfattade “en ganska stor enighet i riksdagens kammare om de här frågorna, även om vi tjabbar om lite småsaker.”
Det finns några centerledamöter som inte anser att kärnkraftsutbyggnad är en ”småsak” att ”tjabba” om, utan som håller fast vid sitt kärnkraftsmotstånd och därför är mycket kritiska till sin partilednings omsvängning. En av dem, Eva Selin, ställde i sitt anförande i debatten frågan ”Hur kan man öppna för en eventuell utbyggnad av kärnkraften innan man visat hur man kan lösa de problem den genererar?”
Inga skarpa förslag
Selin röstade dock för regeringens proposition. I det pressmeddelande hon gick ut med tillsammans med Sven Bergström, en annan kritisk c-ledamot, klargör de sin kärnkraftskritik men skriver: ”Vi konstaterar dock att det i dagens omröstning inte finns något förslag till beslut i kärnkraftsfrågan” De formulerar inte tydligt hur de kommer ställa sig i den avgörande omröstningen senare, men en tolkning av deras pressmeddelande som görs inom antikärnkraftsrörelsen är att de kommer att rösta mot de skarpa förslagen.
En centerpartist som gick ett steg längre var Solveig Ternström, som också var talare på en demonstration mot kärnkraften i Stockholm i april. Hon röstade nu mot regeringspropositionen, som enda ledamot inom alliansen. Sovleig Ternström hade förberett sig för att också hålla ett anförande i kammaren i frågan. Men det blev aldrig så. Centerledningens partipiska ven så kraftigt att det blev omöjligt för henne att göra det.
I det anförande hon skulle ha hållit går hon igenom riskerna med kärnkraften, bland annat kopplingen till kärnvapenhotet och den olösta avfallsfrågan. Hon berättar om EON:s långt framskridna planer på att bygga världens största reaktor i Oskarshamn, och hon avslutar med: “Herr talman, jag var kärnkraftsmotståndare 1980. Jag är kärnkraftsmotståndare 2009. Jag kan därför inte stödja utskottets förslag till riksdagsbeslut.”
Detta fick alltså varken talmannen eller riksdagsledamöterna höra. Ternström var under dagarna innan debatten så pressad av partipiskan att hon skickade ett “nödrop” till vänner som är aktiva i Folkkampanjen mot kärnkraft: “Det blir hårda bud måndag, tisdag. Vi grillas nu av partiet. Men jag ger mig inte. De kan hugga i sten. Men det vore underbart om Folkkampanjen kunde hjälpa till på något sätt. Kanske en liten stöddemonstration utanför riksdagen? Det känns ensamt!”
Det blev en sådan demonstration. En liten. De stora massmedierna rapporterade senare med krigsrubriker om att manifestationen ledde till att en medverkande MP-politiker blev tagen av polis på riksdagsläktaren tillsammans med sex andra demonstranter för att de hade “Atomkraft? Nej Tack!”-tröjor på sig (de blev förhörda misstänkta för “olaglig opinionsyttring”!) Om samma medier har rapporterat något om själva beslutet, debatten eller de kommande lagändringarna? Inte en rad.
För att regeringens förslag om att öppna för kärnkraftutbyggnad ska fällas krävs att fyra borgerliga ledamöter röstar mot. Frågan avgörs i höst eller möjligen nästa vår. Vågar man hoppas på större demonstrationer då?
Björn Rönnblad
