Tystnad och trots på MP:s helgkongress

25 maj 2009

Nyheter, Utrikes

Kärnkraftsfrågan fanns inte på dagordningen på Miljöpartiets kongress förra helgen, fast flera delegater ville diskutera sina invändningar mot den uppgörelse partitoppen slutit med S och V, vilken saknar konkret avvecklingsplan.
Ombudet Julia Engström utmanade trots det och framförde mycket hård kritik från talarstolen, vilket hon fick stöd för av andra delegater.

I mars i år slöts uppgörelsen mellan, S, V och MP om energipolitiken. Många MP-medlemmar har varit starkt kritiska mot dess innehåll, inte minst för att frågan om avveckling av kärnkraften ställs på obestämd framtid. Om de rödgröna vinner valet ska kärnkraftens framtid, enligt uppgörelsen, ”prövas” varje mandatperiod och man eftersträvar en ”bred överenskommelse” med kärnkraftspartierna i den borgerliga alliansen.
Uppgörelsen, som godkänts av MP:s riksdagsgrupp, men inte av några andra ledande organ i partiet, ställdes inte till omröstning på kongressen. Många ombud hade hoppats att frågan ändå skulle komma upp till diskussion, bland annat hade några av partiets regionorganisationer innan kongressen offentligt kritiserat överenskommelsen (se även Internationalen förra veckan). Språkröret Maria Wetterstrand, som tvärtom hävdar att det är en väldigt bra uppgörelse ”där vi fick med oss socialdemokraterna på att vi ska fortsätta avvecklingen”, sade i en radiointervju på kongressens första dag att hon välkomnade en debatt om den. ”Det är jättebra om vi får förklara detta. När vi diskuterar tror jag väldigt många kommer se att det var ett stort framsteg”, menade hon.

Borta från dagordningen
Men någon diskussion om kärnkraften eller uppgörelsen blev det inte på kongressen. Frågan fick ingen debattid, partistyrelsen föreslog ingen sådan punkt på dagordningen. Inget av språkrören nämnde kärnkraften i sina tal. På ett av de ”påverkanstorg” som finns på kongressen, där ombuden kan diskutera fritt kring olika motioner, var frågan uppe men den fördes aldrig vidare till själva kongressförhandlingen.

Kraftfulla ordalag
Ett ombud, Julia Engström från Haninge, tog ändå upp frågan i talarstolen i kraftfulla ordalag. Hon uppmanade partiledningen att läsa partiprogrammet där det står att kärnkraften ska ”avvecklas snabbt, med början omedelbart” och att ”Miljöpartiet vill lagstifta om avveckling med hänvisning till de stora riskerna”, och hon riktade därför hård kritik mot att partiledningen gått med på trepartiuppgörelsen ”Snart har vi inget miljöparti kvar, bara en blek sossekopia”, sade hon.
Hon fick inget svar från partiledningen, däremot en tillsägelse från presidiet för att hon tog upp frågan på fel dagordningspunkt. Julia Engström berättar för Internationalen att hon var missnöjd med att frågan inte fick någon egen punkt på dagordningen, men att hon inte alls ångrar sitt inlägg.
Efteråt fick hon många uppmuntrande och stödjande kommentarer från andra delegater.
– Språkrören säger att de var tvungna att gå med på uppgörelsen för att få sitta i regeringen, men jag tycker inte det är värt regeringsposter. Det här är en av Miljöpartiets viktigaste frågor som partiledningen nu lämnar, säger hon till Internationalen.
Kärnkraftsmotståndet är för rätt många miljöpartister själva grundbulten i engagemanget, inte minst eftersom partiet i mångt och mycket bildades på just den frågan. Under kongressen höll partiet en manifestation mot uranbrytningen på Billingen. Sannolikt har dock en del av de mest aktiva kärnkraftsmotståndarna lämnat partiet eller passiviserats, för på kongressen fanns ingen organiserad opposition i frågan bland delegater som formulerat något alternativförslag eller liknande. Den enda tydliga organiserade opinionsyttringen kom från föreningen ”Gröna seniorer”, som i ett enhälligt antaget uttalande krävde ”avstängning av reaktorer nu när vi har ett elöverskott”, på grund av riskerna med det radioaktiva avfallet.
Kongressens enda punkt om kärnkraftsfrågan var när den – utan diskussion – fattade beslut om tre motioner, varav två var för avveckling. Besluten om dessa var något motsägelsefulla. En motion om att ”verka för en skyndsam stängning av Oskarshamn 1” bifölls, vilket också partistyrelsen tillstyrkt. Motionen som krävde att ”MP arbetar för att avvecklingen av kärnkraften kommer till stånd nu när ersättningskraft finns”, hade styrelsen däremot varken yrkat bifall eller avslag på utan ansett ”besvarad”, vilket också blev kongressens beslut.
Skarp kritik
Carl Schlyter, som vid kongressen återvaldes till förstanamn på EU-vallistan, är en av de MP- medlemmar som riktat hårdast kritik mot kärnkraftsuppgörelsen offentligt. I en skriftlig kommentar jämställde han den med Linje 1 (det vill säga den moderatstödda ja-sidan) vid folkomröstningen 1980.
I uttalandet listar han skarp kritik på många punkter: mot att MP släppt sitt förhandlingskrav om att stänga fem reaktorer till 2018 och i stället gått med på att ingen tidtabell alls sätts upp; att styrmedel för avveckling helt saknas liksom förbud mot uranbrytning; att inget stopp för effekthöjningar av nuvarande reaktorer finns med; att elöverskottet (som orsakas av bland annat effekthöjningarna!) blir huvudargument för avveckling i stället för riskerna, avfallsfrågan, med mera. ”En kompromiss är när två parter förhandlar och kommer överens, en anpassning är när en part följer en annans linje. I detta fall har MP totalanpassat sig till S”, skrev han.
När Internationalen når Carl Schlyter efter partikongressen står han fast vid sin kritik. Han anser att trepartiuppgörelsen inte är giltig förrän en partikongress har godkänt den, och beklagar att diskussionen inte kom upp nu.
– Då får vi ta det på nästa kongress, vi måste konkretisera uppgörelsen med styrmedel om den ska kunna leda till avveckling, och ha löften om det innan vi går till riksdagsval, säger han.
Sannolikt kommer det verkliga resultatet av MP:s nya kärnkraftspolitik och trepartiuppgörelsen att bli tydligt först efter en eventuell valseger för de rödgröna. Utmaningarna är stora. Storbolag och kraftindustrin utnyttjar folks oro för klimatförändringarna och ligger på hårt för att bygga nya reaktorer, med stöd av vissa fackförbundsledningar. Socialdemokraterna är därför splittrade inte bara om avveckling utan även i frågan om utbyggnad. De tre oppositionspartierna motsätter sig nu gemensamt den borgerliga alliansens förslag till lagändring om att tillåta nybyggnad som riksdagen snart ska besluta om. Men hur oppositionen ska ställa sig till lagen om de vinner valet tas inte upp i trepartiuppgörelsen. Kommer de riva upp den? När S-ledningen fått frågor om detta har de slingrat sig, och sagt att det ”inte är aktuellt” med nya reaktorer. MP har ännu inte formulerat någon tydlig uppfattning om hur de i så fall ska ställa sig till lagändringen. Måhända blir det en förhandlingsfråga de tre partierna emellan inför regeringsbildningen.
Språkröret Maria Wetterstrand sade i en TT-intervju under partikongressen att hon var nöjd med de beslut som fattats och att hon inte sett något som ”ställer till problem” för det rödgröna samarbetet.

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.