Miljöpartiet håller kongress: Hur blir det med kärnkraften och demokratin?

18 maj 2009

Analys, Kommentar, Nyheter

I helgen har Miljöpartiet kongress. Kärnkraften kan bli en av diskussionsfrågorna. Den energiuppgörelse som ledningen ingått med S och V, vilken saknar avvecklingsplan för kärnkraften och därför mött intern kritik, står dock inte till godkännande. Den är redan beslutad av språkrör och riksdagsgrupp.

Vid Centerpartiets stämma den gångna veckan kom Maud Olofssons omsvängning i kärnkraftsfrågan – till att godkänna alliansens öppning för att bygga nya reaktorer – upp till debatt. Några ombud var ordentligt upprörda, men de fick ingen möjlighet att ta ställning till att centern gått med på uppgörelsen. Partiledaren sade att hon själv tagit beslutet.
På DN Debatt skrev centerveteranen Börje Hörnlund, en gång vice ordförande i Folkkampanjen Nej till kärnkraft inför folkomröstningen 1980, att: ”Hanteringen av kärnkraftsfrågan är det i särklass mest odemokratiska agerandet i partiets 99-åriga historia. Riksdagsgruppen kallades kvällen före presskonferensen och tvingades ta ett beslut som mycket väl hade kunnat vänta till Centerstämman”.
Måhända är det svårt att stå både för kärnkraft och demokrati, det går liksom inte ihop. Vi som var med vid folkomröstningen vet att det behövdes ett rejält bedrägeri från S-ledningen (linje 2 som kallade utbyggnad för ”avveckling med förnuft”) för att lyckas besegra Nej-sidan. Och hur många gånger sedan folkomröstningen har inte avvecklingen schackrats bort och förhalats i riksdagen?

Nästa test i frågan om kärnkraft och demokrati kommer på Miljöpartiets kongress. Partiets riksdagsgrupp har ställt sig bakom språkrörens trepartiuppgörelse, men varken partistyrelsen eller förtroenderådet var tillfrågade innan.
Kärnkraftsmotståndet är för rätt många miljöpartister själva grundbulten i engagemanget, partiet bildades i mångt och mycket på den frågan. En del, med rötter i bland annat antikärnkraftsrörelsen, har redan lämnat partiet. I MP:s program står att ”kärnkraften ska avvecklas snabbt, med början nu”. I trepartiuppgörelsen strävar man, om de rödgröna vinner valet, efter en ”bred uppgörelse” med kärnkraftspartierna i den borgerliga alliansen.

På möten med partistyrelse, förtroenderåd och regionordförandena i partiet har MP:s språkrör under de senaste veckorna fått ta emot starkt kritiska invändningar bland annat mot att uppgörelsen helt saknar tidtabell för kärnkraftsavvecklingen, erfar Internationalen efter samtal med både medlemmar och med partisekreteraren Agneta Börjesson.
Tre av partiets 21 regionorganisationer vädrar inför kongressen också hård kritik offentligt. I ett ekoinslag tyckte till exempel ordföranden för MP Västra Götaland, Laila Åkerberg, att ”vi ska stå fast vid vad vi har bildat partiet på en gång i tiden. Att vi håller fast vid frågan för det är Miljöpartiet. Vad ska vi kalla oss annars?”.
Carl Schlyter, MP:s EU-parlamentariker, skrev i en mycket kritisk kommentar när trepartiuppgörelsen slöts att ”denna uppgörelse strider så uppenbart mot alla tagna kongressbeslut att den givetvis inte är giltig förrän en kongress godkänner den och en kongress som godkänner den är en socialdemokratisk kongress, inte en miljöpartistisk”.
När MP svängde i frågan om EU-medlemsskapet förra året så togs beslutet efter en medlemsomröstning. Kärnkraftsfrågan behandlas helt annorlunda. MP-ledningens anslutning till trepartiuppgörelsen ställs inte till beslut på partikongressen.
Det är nog inte omöjligt att diskussionen kommer upp ändå.

Björn Rönnblad
intis@internationalen.se

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.