Lavaldomen och facklig handlingsförlamning – EU och arbetsrätten (2)

    Tisdagen den 18 december 2007 gladdes näringslivets toppar och deras allierade i regering och riksdag åt EG-domstolens uttalande i Lavalmålet. I sitt förhandsavgörande vingklipper de fackens möjligheter till konflikt när utländska företag genomför så kallad social dumpning.

    Social dumpning innebär att företaget, i Vaxholm var det lettiska Laval, inte betalar ut löner i enlighet med svenska kollektivavtal utan håller sig till de avtals- eller lagstadgade löner som gäller i företagens hemland.
    Bakgrunden var att Vaxholms stad i slutet av 2007 vände sig till det lettis­ka företaget Laval för att få en ombyggnation av en skolbyggnad utförd. Byggnads förhandlingar med företaget strandade och Laval tecknade kollektivavtal med Lettlands motsvarig- het till Byggnads, LCA, som tillåter löner långt under den svenska snittlönen. Företaget sattes i blockad.
    Svenskt Näringsliv såg sin chans att driva en process mot fackens konflikträtt och tog därför Laval under sina vingars beskydd för att finansiera en process i Arbetsdomstolen (AD).
    AD fastställde att blockaden inte skulle upphävas, men skickade ett krav på ett förhandsavgörande till EU-domstolen.

    Efter EG-domstolens yttrande kunde man alltså konstatera att det som tagits för givet innan folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap tillintetgjorts. Facktoppen stod nu handfallen medan näringslivet jublade.
    LO:s agerande var en förutsättning för att ett ja överhuvudtaget skulle bli aktuellt i omröstningen 1994.
    Idag stödjer LO, tillsammans med vännerna i Socialdemokraterna, det nya Lissabonfördraget med argumentet att det skulle kunna stärka arbetsrätten.

    I november i fjol röstade riksdagens S-ledamöter för Lissabonfördraget.
    I sin iver att rösta ja körde man över LO-kongressens beslut om att invänta Stråthutredningens analys av Lavaldomen innan riksdagen tog ställning till fördraget.
    De krav på ett socialt protokoll som ställs från S- och LO-håll är uppriktigt sagt svåra att ta på allvar och detta av flera anledningar. Ett socialt protokoll, som skulle garantera att arbetsrätten värderas högre än tjänsters rörelsefrihet inom unionen, finns re­dan i den så kallade Rättighetsstadgan. Rättighetsstadgan tillämpas ända sedan december 2000 och innehåller samma formuleringar som föreslagits till det sociala protokollet.
    Utöver detta föreslår LO-toppen, tillsammans med Europafacken, att det soci­ala protokollet ska krävas först 2012, när Kroatiens inträde i EU ska prövas.

    Det behövs ett fackligt uppror underifrån mot EU och dess anti­fack­liga politik. Kampen för en stark arbetsrätt måste vara internationell. Kritik från borgarna om att det rör sig om inskränkt nationalism och till och med om rasism måste slås undan med gemensam kamp över gränserna. I skuggan av de kapitalisters och storföretags vinstintressen som styr EU väger arbetares rättigheter inte tungt.

    Stefan Berg

    Båda artiklarna om arbetsrätten finns i längre versioner på socialisterna.org

    Subscribe

    Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.