Fem månader efter Gaza-massakern

29 maj 2009

Nyheter, Politik

Det är ett tåligt folk, palestinierna. Fortfarande fem månader efter att Israel skickade in sin armé för att rasera stora delar av Gaza och döda 1 300 av dess invånare kommer bara en bråkdel av de förnödenheter som skulle behövas in i det slutna området. Stockholms Fria Tidning skriver:

”Enligt Guido Sabatinelli, chef för UNRWA:s sjukvårdsprogram, fick man innan det tre veckor långa kriget föra in 4 000 nödvändiga varor. I dag är bara 40 tillåtna. På grund av blockaden har också priserna fortsatt öka, vilket innebär att organisationens budget för i år kommer att vara värd 25 procent mindre.

gaza gräns

Enligt FN släpptes 2 656 lastbilar in i Gaza i april, jämfört med nästan 11 000 i maj 2007 – innan Israels blockad infördes. 70 procent av all import är matvaror, medan blockaden mot byggnadsmaterial och reservdelar fortsätter att försvåra återuppbyggnaden efter kriget.”

President Abbas, som sitter på Västbanken och vars presidentperiod löpte ut för flera månader sedan, utsåg nyligen en ny palestinsk regering. Men flera organisationer, som PFLP och PPP, de tre största fackföreningarna och även flera Fatah-politiker vägrade stödja den nya regeringen. Grunden för deras avståndstagande var anklagelser om nepotism, vänskapskorruption och brist på tillförlitlighet och insyn.

Dessutom är den förstås illegitim, då det senaste valet, som hölls januari 2006, vanns av Hamas. Därför får den inte stöd av det palestinska parlamentet, PLC, utan bara av PLO.

Denne politiskt svage Abbas har nu alltså fått träffa den enskilde man som kan bestämma det palestinska folkets framtid, USA:s president Obama. Eftersom USA är Israels viktigaste stöttepelare är den amerikanska utrikespolitiken lika avgörande för utvecklingen som vad som sker inom Israel och Palestina. Och det är på denna sköra tråd som hoppet nu alltså hänger.

Aftonbladets ledarsida talar klarspråk om vad det handlar om. En ockupation och folkfördrivning som pågått sedan 1948, utan att ”omvärlden” stoppat den. Arabländerna har varit för svaga och splittrade, västvärlden har i praktiken stött Israel.

Obamas linje tycks vara delvis en annan än den tidigare presidentens, men fortfarande finns det inga tecken på att USA på allvar kommer att pressa Israel till att backa tillbaka från de ockuperade områdena. Läget i den Israeliska politiken är dessutom värre än på länge. Med ultranationalisten Lieberman och högermannen Netanyahu i spetsen för regeringen finns det små hopp för dem som hoppas förhandla om en lösning som inte år över fler dödade palestinier.

Palestinierna får fortsätta lida och hålla ut. Vad annat kan de göra?

DN, AB, AB2, SvD, SvD2, SFT, IPS

Tillägg: Att lida och hålla ut är naturligtvis inte det enda som återstår. Jag ser nu efteråt att min slutrad är alltför dyster.

Det finns massor av sätt att protestera och göra motstånd mot ockupationsmakten, vilket också görs. Människor – palestinier och många andra – demonstrerar, för ärenden till rättegång, sprider information, bojkottar med mera. En del skjuter raketer in över israeliskt territorium. Men det tycker jag är en dålig idé.

För oss som inte befinner oss i området tycker jag det är viktigt att instämma i Aftonbladets rubrik: Bryt allt samarbete med Israel!

, , , , , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.