De nazistiska attentaten år 1999

24 maj 2009

Nyheter

Det blir ingen nazistmarsch genom Stockholm på nationaldagen i år. Det meddelas i alla fall från en av de organisationer som brukar hålla i det så kallade “Folkets marsch”, Info14. Enligt vad tidningen Expo skriver har de nazistiska grupperna fullt upp med att bekämpa varandra, så just nu är det liksom inte läge att demonstrera tillsammans.

Kriget berör främst just Info14 och Svenska Motståndsrörelsen, men även Folkfronten och Nordiska förbundet nämns i Expos artikel.

Jaja, hursom helst  känner säkert fler än jag en stor lättnad över att slippa höra och se brunhögern trumma ut sitt rasistiska och nationalistiska budskap på öppen gata. Förhoppningsvis kan folk nu röra sig mer obekymrat och fritt i huvudstaden den lediga dagen 6 juni, oavsett om de råkar vara homosexuella, se “utländska” ut eller på annat sätt misshaga dessa extremnationalister.

Och att de inte bara är förargliga, utan även kan vara farliga visade sig redan för tio år sedan.

Den 28 maj 1999, en varm och skön försommardag, begicks ett av de grövsta rånmorden i svensk historia. Det var då som de så kallade Malexandermorden mot två polismän utfördes av tre nazister. Det har nu snart gått tio år sedan dess.

De tre hade först, tungt beväpnade, slagit till mot Östgöta Enskilda Bank i Kisa och fick där med sig en stor summa pengar. Under flykten avlossade de massor med skott och kastade granater mot de efterföljande poliserna. Två polismän tvingades ner på marken vid sin bil och avrättades kallblodigt, mitt på vägen. De blev 30 respektive 42 år gamla och hade båda två familjer med minderåriga barn .

minnessten malexander

Mördarna var samtliga nazister. Den ene tycks ha blivit nazist under lumpen, då han umgicks med stridisar med nazi-sympatier. Sedan blev han legosoldat i kriget i forna Jugoslavien och begick där en rad krigsförbrytelser. En annan var aktiv i Nationalsocialistisk Front och var även redaktör för en nazisttidning. Den tredje, som verkar ha varit den hårdföraste av dem, hade mött nazismen under ett tidigare fängelsestraff. Han var med i Riksfronten och Vitt Ariskt Motstånd och var med och bildade en grupp som hette NRA.

Samtliga tre fångades in efter några dagar och dömdes till långa fängelsestraff. Ytterligare fem personer dömdes för att ha hjälpt till på olika sätt.

Den 28 juni samma år sprängde någon en bil i Nacka och skadade en man allvarligt. Hans åttaårige son, som var med i bilen, klarade sig oskadd. Vem som utförde dådet är oklart, men bilägarna var två journalister som granskat nynazismen och vit makt-musikrörelsen. Därför gick misstankarna gick förstås mot nazistiska kretsar, men brottet är fortfarande ouppklarat.

Den 30 juni ringde någon anonymt till polisen i Malmö för att rapportera om ett pågående bilinbrott i hamnen. Just när en polisman undersökte bilen sprängdes den och han skadades svårt av splitter. Polismannen överlevde, men blev blind. Spåren ledde till Hells Angels och fem män åtalades. Bevisningen höll dock inte, så rättsväsendet lyckades inte få någon fälld för attentatet.

Den 23 juli misshandlades en judisk dirigent grovt i Vellinge. Hans 13-åriga dotter var med och lyckades faktiskt stoppa förövarna efter att pappan slagits till marken. Detta var bara kulmen på en lång tid av trakasserier mot familjen. En 16-årig nazist dömdes för dådet till sluten ungdomsvård, men familjen valde ändå att flytta från orten.

Den 12 oktober mördades fackföreningsaktivisten och syndikalisten Björn Söderberg i sitt hem i Sätra. Han hade avslöjat att den man som just hade valts in i fackstyrelsen inom Handels på hans arbetsplats i själva verket var nazist. Facket fråntog honom då uppdraget. För detta skulle Björn Söderberg få plikta med sitt liv, ansåg tre andra unga män inom den nazistiska rörelsen och han sköts kallblodigt ner i trapphuset. Två av dem dömdes senare för mord, den tredje för grovt vapenbrott och skyddande av brottsling.

björn söderberg

Den 23 oktober, natten innan en manifestation till Björn Söderbergs minne skulle hållas, sprängdes en bomb utanför Syndikalisternas lokal Joe Hill-gården i Gävle. Ingen skadades men många fönster blev förstörda. Breda manifestationer mot nazismen hölls under dagen på ett tjugotal orter runt om i landet och tiotusentals människor slöt upp.

Den 30 november, en dag då nynazisterna tagit för vana att marschera, publicerade fyra stora dagstidningar ett gemensamt material. Dels ett upprop med rubriken “Vi böjer oss aldrig för hotet mot demokratin”, dels en kartläggning med namn och bild på 62 kriminella nazister och medlemmar i mc-gäng. De menade att nazismen och det våld som utförs i dess namn hade börjt bli ett hot mot den fria debatten. Folk hade helt enkelt börjat bli rädda för att uttala sig öppet om vad de tyckte om nazismen.

År 1999 var varken första eller sista gången som våldsbrott utförts i nazismens namn. Människor har slagits sönder och samman och även mördats både före och efter 1999. Men så här tio år efteråt verkar året ha varit något av en vändpunkt, då nazismen på allvar klev in på scenen. Och ett år då många kom att bli medvetna om dess farlighet.

En av de frågor som diskuterades i debatten då var om de extrema nazisterna skulle fungera som en plog för mer “rumsrena” rasistgrupper som Sverigedemokraterna, som ju också hade nära kopplingar till nazismen. Eller om de i stället skrämde bort sympatisörer även från dem. I efterhand tycks det första alternativet ligga närmast sanningen.

Men jag tror också det fungerar omvänt. Ytterhögerns propaganda, där invandring utmålas som ett generellt problem, ja ett hot, glider ibland över i ett försvar av “svenskheten”. Och denna idé om att det skulle finnas något essentiellt i varje nations kultur, som måste försvaras, är en central beståndsdel i den nazistiska ideologin. Därför plogar också den städade extremhögern för nazismen och fascismen.

DN, DN2, AB, AB2, AB3, SvD, Exp, SDS, SDS2, Exp2, AB4, SvD2

, , , , , , , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.