ArbetarInitiativets kandidater (10)

    Kandidat nr 37: Manne Frisk, metallarbetare, Köping

    manne-friskManne Frisk 55 år, sambo med Margaretha, har två uppvuxna söner, bor i Köping sen 1974, född och uppvuxen i Sundbyberg. Gått nioårig grundskola. Har arbetat på Volvo i Köping (Volvo Powertrain) sen 1974 (35 år). Arbetade tidigare bl.a. på Sieverts Kabelverk i Sundbyberg.

    Varit aktiv i vänstern sen 1968. Då fr.a. i DFFG. Sedan 1974 medlem i Socialistiska Partiet. Sitter i Köpings Kommunfullmäktige sedan 1985 (avbrott 1991-1994). Framför allt fackligt aktiv i IF Metall. På heltid sedan 2005. Jag är också kurshandledare i facket. I tonåren spelade jag basket mest, men prövade på en hel massa olika idrottsgrenar alltifrån fotboll till judo. Jag tittar gärna på fotboll och AIK är mitt lag.

    Mina stora fritidsintressen är svamp, musik och läsning. Varje höst håller jag svampkurser och jag är mycket inriktad på matsvamp. Favoritsvampar är nejlikbroskskivling, frostvaxskivling och olivkremla. När det gäller musik är jag allätare, från Brams till Buisness. Favoriterna är fortfarande Led Zeppelin. Det är lättare att säga vad jag inte gillar: dansband, country, opera. Jag läser helst historia, kanske mest fornhistoria. Men Paasilinna och Strindberg tycker jag också om att läsa. Dessutom har jag lite förkärlek för fantasy.

    Kandidat nr 38: Maria Sundvall, läkare, Tullinge

    maria-sundvall54 år. Läkare i psykiatri. Medlem i Socialistiska Partiet sedan länge. Engagerad i frågor om vad som händer med välfärden i allmänhet, och vården i synnerhet. Deltar i kampanjer till försvar av välfärden, bland annat i nätverket Gemensam välfärd. Skriver bland annat i tidningen Internationalen och tidskriften Tidsignal.

    Kandidat nr 39: Ammar Khorshed, asylaktivist, Lund

    norrpan-juli-2007-04224-årig student bosatt i Lund sedan början av året. Arbetat inom bl.a. bilindustrin och på en bilverkstad. Har tidigare varit politiskt aktiv i Göteborg och i Uddevalla, i Rättvisepartiet Socialisterna och Asylrörelsen.
    – Samtidigt som de etablerade partierna fortsätter sina attacker mot flyktingar och invandrare, och i praktiken avskaffat rätten till asyl, så växer nu ett verkligt EU-motstånd fram grundat på internationell solidaritet, som tar kampen mot rasism och nazism och står på flyktingarnas och de svagas sida. Själv är jag aktiv i Aktion mot deportation som kämpar för asylrättens återinförande och för flyktingars och papperslösas rättigheter.
    – Tillsammans med andra har jag deltagit i och varit medorganisatör till flera asyldemonstrationer i Malmö. Aktuellt idag är exempelvis kampen som förs på Vårboskolan i Arlöv där jag och AI aktivt stöttat eleverna i proteströrelsen mot avvisningsbeslutet mot en av eleverna. Med detta engagemang hoppas jag kunna bidra till att öppna för ett bredare stöd för ArbetarInitiativets lista till EU-parlamentsvalet.

    Kandidat nr 40: Inger Callewaert, pensionerad lärare, Lund

    inger– Jag är 67 år och nyligen pensionerad gymnasielärare och medlem i Socialistiska Partiet. I slutet av mitt yrkesliv fick jag bevittna hur det svenska skolväsendet mer och mer utvecklades från en skola för alla där de sämst lottade var vår hjärtefråga till satsningar på spetsutbildningar, skolor som vinstdrivande företag, och dyrbara marknadsföringar i sann nyliberal anda. Skolans prioritering av penningmedel blev inte längre stödet till den enskilde eleven som hade detta behov. Som relativt isolerad lärare i en ny skolpolitisk maktstruktur insåg jag sanningen i att ensam inte är stark.

    – Som 20-åring började jag arbeta som frivillig i Emmaus i Lund och i ett slumområde söder om Paris (i den då kommunistiska kommunen Villejuif) med stöd bl a till muslimska immigranter från Nordafrika och immigranter från andra franska (ex)territorier utanför Europa, men också till fattiga lantarbetare från Portugal, romer och även fransmän som marginaliserats i det franska samhället. Det gällde att erbjuda mat för dagen och ”fast bostad” i baracker och husvagnar, och därigenom underlätta chansen att finna arbete.  Den otroliga orättvisa som existerade i världen då genom de mäktigas ekonomiska politik var bara en susning om vad den avancerade grobiankapitalismen och den nyliberala ekonomin skulle erbjuda ”jordens fördömda” femtio år senare.

    – Då kom jag också i kontakt med gästarbetare från gruvdistrikten i Asturien i norra Spanien och anslöt mig till den antifrankistiska kampen genom den underjordiska fackförening som etablerats där. I Vietnamrörelsen i Sverige fick mina insikter ytterligare politiska dimensioner. Mitt arbete i Västafrika under återkommande perioder från 1978 till idag har naturligtvis ytterligare skärpt min övertygelse om att en annan värld är helt nödvändig.

    – För att nå dit måste vi utmana individualismen, ha modet att bryta upp från våra isolerade politiska grupperingar och slå oss samman och organisera oss. Jag har följt framväxten av NPA i Frankrike och sett vilken kraft och potential det finns i att våga detta. Vi som bor i Sverige är alltför bra på att hålla tyst. Inspirerade av NPA påbörjar vi nu genom ArbetarInitiativet bygget av en antikapitalistisk rörelse som aldrig kommer att hålla tyst. Vi siktar mot Bryssel där jag tycker att vi främst ska driva kampen mot Fort Europa och rasismen och den ekonomiska politik som gör att några få skor sig på flertalet.

    – Jag anser mig nu mogen att kandidera till EU-parlamentet, inte trots min ålder men just pga min ålder, eftersom alla dessa års konkreta erfarenheter av ”de fördömdas” villkor har utmejslat min politiska vilja och förmåga att representera de som med mig säger basta: en annan värld är inte bara nödvändig men också möjlig.

    Subscribe

    Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.