”Våra rättigheter naggas i kanten”

18 maj 2009

Intervju, Nyheter, På plats

Sixten Snell från Kiruna:
– Det kan vara kul för till exempel en metallarbetare eller en tvätteriarbetare i södra
Sverige att veta att en gruvarbetare i norr tänker likadant, säger Sixten Snell från Kiruna. Han står som nummer tjugo
på ArbetarInitiativets lista.

– Jag har hållit mig till vänster ända sedan jag föddes. Ända sedan jag läste om indianerna när jag var liten har jag sympatiserat med de svaga. Man kan aldrig sympatisera med de starka, de behöver ingen sympati, säger Sixten som bor i Kiruna med sin fru och deras tre söner, fjorton, tio och fyra år gamla.
Sixten har varit gruvarbetare i 36 år, sedan en dag i maj -73. Den politiska banan påbörjades först året därpå när han gick med i Kfml-R. Senare blev det en period i MLK (Marxist Leninistiskt kampförbund) – en dåvarande utlöpare från vänsterns ungdomsförbund, och därefter följde en tid i det maoistiska SKP. Men under de senaste femton-tjugo åren har han varit oorganiserad politiskt, fackligt har han däremot jobbat så gott som hela tiden.
– Facket är en nödvändighet. Jag är för LO som kollektiv men alltid kritisk mot LO-byråkratin. Trots att de har agerat som de gjort med Wanja Lundby-Wedin som värsta exempel, säger han.
Karriärtänkandet inom fackförbunden och den politiska sfären överhuvudtaget, tror Sixten är det som kan få förödande konsekvenser för människors politiska ryggrad. Risken är att man går ifrån sina värderingar för att åtnjuta större privilegier. Själv har han hoppat av sin fackliga karriär.
– Jag har varit vice ordförande i gruvtolvan och styrelserepresentant i LKAB, men jag klev av från min karriär när första sonen kom för jag tyckte att det var viktigare att vara hemma med honom. Dessutom tycker jag det är bra om det inte sitter samma gubbar hela tiden. Och det är mycket roligare att fika med gubbarna i gruvan.

Sixten tycker att centraliseringen av fackförbunden har inneburit negativa konsekvenser för arbetarnas villkor. Han berättar om den kongress som hölls 1992 där arbetarna stred för att få ha kvar Gruvindustriarbetarförbundet. Det lyckades inte utan förbundet gick upp i IF Metall.
– När vi var ett litet lokalt förbund kunde man slåss för sina specifika villkor. Nu börjar de rättigheter som vi kämpade till oss att naggas i kanten, bland annat så är gruvarbetarpensionen hotad.

Sixten ställer upp i valet till EU-parlamentet därför att han inte tycker att något av de etablerade partierna försvarar arbetarna. Han menar att glappet mellan förtroendemän och arbetare har ökat markant och att förtroendet är söndertrasat på grundnivå.
– Alla förtroendemän på alla nivåer tror sig ha rätt till fördelar, men en förtroendeman existerar ju endast för att arbetarna har organiserat sig och de ska ha samma lön som en arbetare. Kan vi inte städa i vår egen lägenhet så inte fan kan vi städa ute i samhället.
ArbetarInitiativet behövs för att hålla frågorna krig arbetarnas rättigheter levande och för att arbetarna behöver skapa något nytt, menar Sixten och han har förhoppningar om ett nytt arbetarparti i framtiden.
– Man vill bidra till det, att få folk engagerade. Jag tror inte så mycket på EU men jag ställer upp för andra människors skull, det kan ju väcka andra yngre förmågor.
Han tycker att den ekonomiska krisen bidragit till att han själv vaknat upp och fått nytt engagemang, men också att det diskuteras mer bland folk nu och att det är inspirerande.
– Man har ju alltid trott på kapitalismens kris men nu händer det på riktigt.
Själv har han ännu inte drabbats av krisen men på jobbet sker det stora omplaceringar och produktionen har dragits ned till mindre än häften av det normala. Ändå har LKAB gjort en vinst på över 300 miljoner under första kvartalet och företaget har inte behövt varsla någon, säger Sixten.
– LKAB har ju ingen kris, ändå vill de sänka lönen för oss nu.

För Sixten handlar ArbetarInitiativet om att samlas och kämpa för de villkor man har och ställa de viktiga frågorna, till exempel: Är det nödvändigt med bonusar när det går dåligt för företagen? Han ser ArbetarInitiativet som det enda alternativet som representerar arbetande människor. Det är de människorna han skulle arbeta för i parlamentet.
– Jag skulle försvara arbetarnas villkor, löner, rättigheter och för det första – för det är ju hotat idag – rätten att organisera sig.

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.